Ålands dvs. "Grynnans" högsta punkt

Ut på vandring igen. Den här gången till ett för mig ännu helt oupptäckt ställe på ön. Dessutom ett av de mer populära utflyktsmålen iom att det faktiskt är Ålands högsta berg. Hela 129m mäter det och från utsiktstornet står man stadiga 133m över havsnivå. Och utsikten är bra tjusig! Alla holmar som platta stråk mitt i vattnet nedanför och land och skog åt andra hållet. Rekommenderas!

-Men akta trapporna på vägen ner, stegen är smått förrädiska och en olycka är lätt framme om man inte håller tungan rätt i mun hela vägen. Men även strax efter för där lyckades jag stå på näsan och repa upp benet för första gången den här ute-säsongen.

Vi började med grusväg innan vi vek av in till skogs.

Första höjden. Mycket skog är det.

Barrskog och mossa

Lövskog och ris

Orrdalsgrottan

Kloddstugan. Stanna över natten eller bara en kort stund, men skriv i gästboken!

Orrdalsklint 129 m.ö.h.

Utsikt över Silverskär

Perfekt med utsiktstorn!

Så neråt igen..

Vi avslutade med ett härligt skogsstråk innan vi var framme vid grusparkeringen igen. Suverän förmiddag med perfekt väder!

Ramsholmen i försommarskrud

Det var den mest makalösa prakt av grönska som mötte oss i fredags om kväll! Solen värmde fast vinden var lite kylig och man kunde inte annat än slås av häpnad över hur frodigt hela Ramsholmens fritidsområde välkomnade oss. Ifjol hade vi kaffe-picknick med oss som vi avnjöt på en sten i solen, fast det finns fina stockbord runtomkring också, men ikväll nöjde vi oss med bara en promenad i det gröna.

För grönt var det verkligen och utan dess like!

Häggen doftade starkt. Friskt och blommigt!

Genom grinden fortsätter naturstigen mot en grönfrodig lövsal

Matta och tak i samma sprakande kulör!

Kvällning när den är som allra vackrast tror jag bestämt!

Vidden

Varken studieresa eller av ren nyfikenhet, för jag har varit här vid åtskilliga gånger tidigare. Och jag tröttnar bestämt aldrig för jag var här igår på eftermiddagen också. Kunde ana en begynnande blå himmel i halvdiset som rådde vid avfärd och nu värmer solen sådär riktigt majvarmt som det vara kan göra när det fläktar från söder, som idag. För på HavsViddens terass på norrsidan är det lä och alldeles fridfullt stilla.

Det är värt resan hit, tro mig! Det är så långt från allt annat så det är rent omöjligt att inte koppla bort tankarna och bara ta in omgivningen med allt som den makalösa norrhavsutsikten bjuder på oavsett sommar eller vinter. Bara Janina, som behandlar sega axlar och ryggar nere i badhusets sparum, är skäl nog att ta sig ut hit, fast bara för en eftermiddag, precis som idag!

I vintras hyrde vi in oss i badhuset ett helt kompani och relaxade innan vi högg in på julbordet. Utomhusjacuzzin är helt okej uppladdning inför ett sådant pass! Och dom mäktiga vyerna gör sig inte sämre i snöskrud inte!

Klipphusen inbakade i snöiga bergsknallar

Men det e klart, nog är det svårt att bräcka sommarens skärgårdsprakt och kanske den alltigenom hemlagade kakbuffén ändå gör sig bäst i solen med en kopp kaffe som knappt alls svalnar!

Klipphusen sett från badhusets terass

Gästhamnen.

I sommar kommer även djupare kölar att kunna segla in!

Herrö-vinter

Sommaren håller på och tar oss med storm just nu men en liten tillbakablick till vintern kan knappas skada, för att ge lite perspektiv till tillvaron! :)

På trettondagen i år var det så kallt så bildörrarna frös. -19 på förmiddagen. Men skam den som ger sig, för solen sken och luften var isklar så vi byltade på oss kläder och tog en låång biltur för att tina upp dörrlåsen (In i bilen tog vi oss genom bakluckan). Vi hittade ut till Herrö-skatan, udden längst ut i Lemland. Området har gamla, förmodligen ryska batterilämningar men idagsläget besöks det kanske mest som fritidsområde med fina picknickställen och ett fågeltorn för ännu lite vidsyntare utsikt. Och vid 15-taget passerar de stora färjorna på väg till Åbo likt stora jättar bland de låglänta klipporna. Mäktig syn!

Träddungen när man kommer fram till Fritidsområdet

Det håller på och skymmer, på väg ut mot Fågeltornet på udden.

Isen hade släppt i sundet men vintern bet sig ihärdigt fast

Nästan som ett månlandskap med all is som packats upp på i strandkanterna.

Isbildningar på strandstenarna, som flytande svamphattar i vattnet

Iskalla svall sköljer in från M/S Silja Europa vid horisonten

Kvällning mot väster

Kobbarna

Framåt dagen sprack det upp och du milde vilken kvällning vi fick njuta av!

En inbjudan att få se generalrepetitionen av årets uppsättning av Kobba-spelet lockade arbetskollegorna ut till de fantastiskt storslagna gamla lotsstationen Kobba Klintar strax vid inloppet till Mariehamn. En knappa 10 minuters båtfärd tog det och hela havet låg platt som en spegel i solskenet. Framme reser sig den mäktiga lotsstationen, som jag har för vanan att blicka ut mot från min balkong annars, som en vit jätte på mitt uppe på klipporna. Rakt invid gångvägen upp till lotshuset ligger två ådor och ruvar på ägg, alldeles blickstilla i gräset och breder ut vingarna över sina bon. Knappt så man fick syn på dem. Marhällans fyr rakt ut i väster står som en stolt liten soldat mitt i vattnet och håller Kobbarna under uppsikt. Det var en så perfekt kväll som det bara kan bli!

Välkomstskylten i hamnen

Gänget i båten från Korrviks fiskehamn och ut till Kobbarna

Åda på bo

Marhällan

Kobba-spelet då? -Ja en makalös och underhållande uppsättning som totalt rycker med en tillbaka i tiden till när åländska segelfartyg hade sin storhetstid och Kobba klintar spelade rollen som en ytterst livsavgörande utpost i många avseenden. Mäkta imponerad över skådespelarinsatserna av alla fyra: Jonas, Mattias, Linn och så vännen Christian, som ju tillbringar hela somrarna ute och lever och andas Kobba i varje andetag han drar.

Efter Lotsbuffé i Christians Café och sjömansbar intill det stora lotshuset hade det blåst upp lite så hemvägen var smått kyligare men jag är ännu helt betagen och hoppas att det inte dröjer länge innan jag kliver iland på Kobbarna igen.

Norr på land

Från jobbet var vi några stycken ut på vandring i söndags i riktigt bitig nordanvind. Turen gick från Soltuna på Getabergen genom skog och över bergknallar norrut ner mot vattnet.

Vi stannade en stund för att beundra utsikten över Jomalön på Getas norra sida.

Det piskade på bra när vi kom ner mot strandkanten. Hela Norrhavet brummade på.

Men det fanns lite lugna vatten också.

Vi passerade Ålands nordligaste torg, Tures Torg. Är det fler som varit där. Ifjol omkring Kristihimmlesfärd var "torget" fullt av blommande tulpaner. Bara det värt en titt! Och från Tures Torg gick vi över ruinerna av den gamla stenbron där det låg ett sågverk förr i världen. 3 timmar och en kavrt tog hela turen med en lunchpaus i solen och en kortvilopaus innan de sista 5km ungefär. Totalt gick vi ungefär 10-12km i blandad terräng. Lite blött om fötterna mellan varven i mossarna, men med bra strumpor vad det inga problem!

Intro

Förstummande överraskad titt som tätt. Över vad den här ön ibland presterar.. Fick för mig att det kanske bör samlas och presenteras. Vad man gör som öbo själv, vad man hittar på för att fördriva tiden här. På grynnan. Med havskvalpet, om inte inom synhåll, så iaf inte längre bort än att det är värt promenaden! Hoppas kunna dela med mig av bilder och inspiration till långväga och redan hemmastadda gäster. Välkommen ombord! :)